En växel till

Hej vänner! 
Nu har det hänt mycket sedan jag skrev sist. För drygt en vecka sedan skrev jag min första tenta, tentan på cellenkursen! Jag hoppas verkligen att det gick bra, jag satt verkligen instängd på medicinska biblioteket dagarna före tentan, och jag tyckte ändå att jag gjorde bra ifrån mig på tentan. Men det är samtidigt väldigt svårt att veta eftersom jag ju aldrig har skrivit någon tenta förut. Men det skulle kännas väldigt skönt att få lämna den kursen bakom mig. 
 
Denna vecka som nu har gått efter tentan har verkligen varit fullt upp. Vi har börjat med en ny kurs som handlar mer om kroppens uppbyggnad. Det är väldigt mycket information att trycka in i huvudet på denna kurs! Sedan har även nollningen börjat och denna gång är vi faddrar och ska alltså ha ansvaret och planeringen vilket innebär lite extra jobb. Jag är helt slut och jag är ändå inte ens en av de som tagit på sig mest ansvar! Men det är ju kul också såklart. 
 
Nu har jag just beställt lite ny litteratur (DYRT!!) inför den här kursen och om ungefär en halvtimme bär det av till ärtsoppesittning med nollningen, vilket ska bli alldeles extra roligt eftersom jag var sjuk när den sittningen var på min nollning. 
 
Det här var bara ett litet snabbt och tråkigt inlägg för att tala om att jag lever, förhoppningsvis har jag mer tid nästa vecka (det önskar jag verkligen!).
 
ha det bra!

Barnmorskan i Hope River

God kväll!
Idag tänkte jag faktiskt göra något som jag inte har gjort så ofta på bloggen, nämligen recensera en bok. Min plan var ju att försöka göra det regelbundet men än så länge har det ju inte gått som planerat, hehe. Men men, nytt år, nya möjligheter!
 
 
 
Namn: Barnmorskan i Hope River
Författare: Patricia Harman
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2014
Betyg: 3/5 Hjärtan
 

Om boken: Barnmorskan Patience Murphy bor på landet, i utkanten av en liten by i USA. Det är 1930-tal och den ekonomiska krisen är påtaglig. Patience Murphy bor dock på sin egen gård och klarar sig därför ganska bra, även om hon får leva knapert. Hon har egentligen ingen legitimerad utbildning, men har lärt sig av andra under många år. Hon förlöser för de mesta kvinnor i familjer där ekonomin inte alltid håller och väntar sig därför inte alltid betalning för sitt arbete. En dag kommer hon genom en rad olika händelser i kontakt med den mörkhyade flickan Bitsy, och bestämmer sig tillslut för att acceptera moderns vädjanden om hjälp och låter därför Bitsy på med henne på gården. Bitsy bli upplärd i en barnmorskas alla åtaganden och följer snart med Patience vart hon än går. Men i krisens tider ses det inte alltid med ett blitt öga på en mörkhyad och en vit kvinna tillsammans, och det är inte helt ofarligt för Patience och Bitsy att leva som de gör. Förutom detta har Patience också ett händelserikt förflutet som gång på gång kommer ikapp henne och gör sig påmind om alla de händelser som skulle ställa hennes liv på sin spets.
 
Mina åsikter: Den här boken behandlar 1930-talets USA, där bilar var en lyx inte många kunde unna sig och där doktorn skulle tillkallas endast vid en krissituation eftersom pengarna inte fanns att tillgå. Det är en svunnen tid, där rasismen växte fritt och där en mörkhyad man alltid riskerade att beskyllas för brott oavsett om han hade begått de eller ej. Låter det gammalt och avdankad? Nej jag trodde väl inte det. Den här boken var för mig en väldigt stark påminnelse om att även om vi inom vissa områden är ljusår ifrån det samhälle som fanns då, så står vi inom andra områden och stampar på precis samma ställe som för 75 år sedan. Rasismen kanske inte är lika tydlig och uttalad i allas ögon som den var då, men det gör den bara ännu farligare enligt mig. Att inte se någonting betyder inte att det inte finns, men det betyder att ingenting kommer att göras för att en förändring ska ske. 
 
Ett annat ämne boken behandlade på ett magnifikt sätt är kvinnor. Boken är ju centrerad kring en kvinna, men den var inte bara det utan även centrerad kring hennes arbete, hennes styrkor och svagheter. Jag tycker att boken på ett bra sätt har beskrivit en kvinna som innehåller både styrkan, som i att våga säga vad hon tycker och står för, men också svagheter, som att inte riktigt våga konfrontera sin historia och sin bakgrund. Samtidigt tydliggör författaren också att det är ett väldigt annorlunda samhälle som skildras i boken, och här kan man tydligt se att även om vi inte har nått fullständig jämlikhet ännu, så har vi ändå kommit en bra bit påväg från där vi startade. Det är något jag tycker är väldigt hoppfullt och något som i alla fall får mig att vilja kämpa vidare.
 
I övrigt var språket väldigt bra och flöt på på ett bra vis. Stundvis kunde boken kännas lite lång eftersom det många gånger kunde komma kapitel där det egentligen inte hände något som förde boken framåt. Eftersom jag har läst den här på kvällarna precis innan jag har gått och lagt mig, och därför läst väldigt lite i taget har jag dock tyckt att det har varit ganska mysigt med en bok som har behandlat det vardagliga livet i mångt och mycket. Det har varit lite grann som att läsa en dagbok eller blogg, jag har verkligen lärt känna huvudkaraktären och det känns väldigt tråkigt att säga adjö till henne nu. Så sammanfattningsvis tycker jag att det är en väldigt läsvärd bok, speciellt för dig som är intresserad av att läsa böcker som speglar en annan samtid, men samtidigt kunna hitta många paralleller till vårt moderna liv.

Ett oskrivet blad

 
 
Hej hopp vänner!
Nu har vi kommit in några dagar på det nya året och det känns rätt bra än så länge. Jag hade väl önskat mig lite bättre väder än regn, bortsmält snö och blåst i januari men man kan ju inte få allt! 
 
Jag hade en underbar nyår! Vi åt en fantastiskt god middag, skrev lite nyårslistor och tog sedan en promenad ner till stan för att vänta in tolvslaget och se fyrverkerierna. Vi kom dit kl.23.58 så det var lite småstressigt, men vi hann ju dit i tid i alla fall! Jag var tyvärr en jättedålig bloggare som vanligt och tog inga bilder över huvud taget. Men ibland ska man väl ta sig tiden att vara i nuet och njuta lite också. Sedan gick vi hem igen och myste i flera timmar med musik, prat och lite snacks. Jag är ju en mystjej av högsta klass så det var helt klart det bästa nyårsfirandet enligt mig, haha!
 
De här senaste dagarna har mest bestått av tentaplugg. Det börjar närma sig nu och jag har känt stressen bygga upp, men nu har jag satt mig och verkligen börjat bearbeta allt vi gjort och då känns det lite bättre. Jag är alltid mer stressad när jag inte pluggar än när jag faktiskt sätter mig ner och tittar igenom det. Dock måste jag erkänna att det har varit ovanligt svårt att motivera sig själv att verkligen göra något än det brukar vara. Men jag har ju egentligen inte pluggat på jullovet tidigare så det är väl något jag får börja vänja mig vid. Det har annars gått väldigt pra med plugget tycker jag, det var svårt att föreställa sig innan hur det skulle vara med inte är det ju omöjligt i alla fall!
 
Nu ska jag ta mig lite middag och sedan kila iväg till vännerna för en spelkväll och mys. Ha det gott!

Liknande inlägg