Hej vänner! 

Nu är jag mitt inne i flyttandan! De senaste dagarna har nämligen ägnats åt att packa ner allt som ska följa med till tomtebo i flyttlådor, samt att flytta ut alla möbler ur mitt rum som inte ska med. Det gick ändå förvånansvärt fort skulle jag säga, mycket snabbare än jag trodde. Men så är det ju bara ett enda rum också. Just nu tar jag dock med mig det mesta, även om jag inte riktigt är så förtjust i allting. Nu är det viktigaste bara att få dit alla nödvändigheter och övriga bra grejer att ha, och så tänker jag att jag under året kan försöka byta ut de saker jag tycker mindre om mot något som passar min stil bättre. Jag är ju dock en person som har väldigt svårt för att göra mig av med saker samt att köpa något nytt (jag får alltid känslan av att jag bara slösar, med resultatet att jag typ inte har några kläder i min garderob för tillfället). Men jag tänker att om jag är strukturerad och lägger undan lite pengar varje månad som är just för inredning, så borde det vara lite lättare att försvara det för mig själv, haha. 

 

Idag har flyttlasset alltså gått! Jag var dock inte där, jag har ju varit på jobbet idag, men pappa har som tur är ledigt nu så han kunde vara med och låsa upp och så vidare. Så nu står allt i min lägenhet och bara väntar på att jag ska komma och packa upp det. Det här är så spännande!

Jag ska dock erkänna att det var väldigt jobbigt för mig att packa allt i lådor. Jag har ju bott i det rummet sedan jag var 8 år, och när jag började packa ner alla mina saker så sköljde insikten över mig om att jag för första gången i mitt liv ska bo utan min familj. Och helt själv dessutom. Ingen jag kan komma hem till och prata om hur dagen har varit eller ge en godnattkram innan man går och lägger sig. Det kändes bara så väldigt ensamt helt plötsligt. Som tur var (eller hur man nu ska säga), så hade mamma ungefär samma sinnesstämning så vi satt och pratade ut om det en stund vilket var skönt. Vi kom fram till att jag ju faktiskt inte har flyttat speciellt långt, och vi har dessutom en extrasäng som ska ställas in i mitt rum så jag kan komma hem när jag vill, på någon helg eller liknande, och bo hemma en stund som vanligt. Och det finns ju faktiskt telefoner om man vill prata om dagen;)

Hur som helst så kändes det lite bättre igen, och idag känns det bara roligt! Det känns ju oftast bara kul, men ibland kommer de där tunga känslorna, och jag tycker att de faktiskt kan få göra det. Jag är så väldigt priviligerad och har en sådan underbar tur att jag får flytta in i en jättestor, jättefin egen lägenhet och få nästan alla möbler och annat helt gratis, och ibland kan jag känna press på att jag alltid måste vara glad och tacksam och lycklig eftersom jag får ha det så bra. Men vissa dagar måste man faktiskt få må lite dåligt, vilket är något jag kämpar mycket med att lära mig själv. Det går bättre och bättre!

Ikväll ska jag till Sävar för att hälsa på några vänner som jag inte har träffat på evigheter, vilket ska bli jättetrevligt! Jag är dock riktigt riktigt trött just nu, men jag tröstar mig med att det faktiskt bara är en jobbdag kvar innan jag har min lediga vecka. Äntligen!

Ha det bäst!