I'm gonna live a crazy dream

Hejsan hoppsan!
Jag slogs av en känsla tidigare idag som jag känner att jag vill dela med mig av här på bloggen. Jag satt nämligen på ett café på ålidhems centrum med en latte bredvid mig och skolarbete på datorn framför mig. Medan jag satt där slog det mig att jag för lite mer än ett år sedan satt på samma ställe, även då med en latte och skolarbete. Och ändå såg mitt liv så väldigt mycket annorlunda ut. Det är så mycket som är samma men så mycket som har förändrats. Och jag kommer faktiskt ihåg hur jag, den gången för ett år sedan, satt just där och drömde mig bort till hur det skulle kunna vara i framtiden.

Jag föreställde mig hur jag skulle börja på läkarlinjen och hur jag sedan kunde sitta här och plugga på alla de där spännande och roliga sakerna som man säkert höll på med då. Och nu sitter jag här. Ju mer jag tänker på det desto konstigare känns det. Tänk att drömmar faktiskt kan slå in! Oavsett hur mycket jag hoppas och tror på mina drömmar finns det ändå något inom mig som gör att det känns omöjligt. Men det är det minsann inte, även om allting kanske inte är sådär fantastiskt roligt och jätteintressant just hela tiden. Men jag har ändå tagit mig ända hit. Det känns som en liten påminnelse till mig själv att inte ge upp halvvägs, även om vägen är lång och jobbig. Jag har ju bara börjat nu, men ändå tycker jag att det är viktigt att uppmärksamma allt man gjort som tagit en dit, även om man har mycket kvar.

 

Kommentera här: